Tanken och dess existens

Descartes sa: Cogito ergu sum – Jag tänker alltså är jag. Denna formulering ansåg Descartes vara beviset för sin egen existens. Bara genom att just ställa frågan måste det finnas en existens, för inget som inte existerar kan ställa en fråga. Detta var hans logiska slutsats. Men varken logik eller slutsats har något med existens att göra. Det som är kan aldrig ha något slut, enbart tanken om att det förhåller sig så måste ha ett slut.

Tankens funktion är att organisera kroppens görande. Det enda intressanta är då huruvida detta görande ligger i linje med vad vi är eller om det grundas i illusoriska föreställningar. Väljer vi att tro att vi är vår kropp, ja då kommer vi också att tro att vi är vår tanke, som har sin boning i kroppen. I tiden kommer kroppen att förbrukas, således kommer även tanken att bli till stoft. Om du då väljer att tro att du är dina tankar, väljer du också att tro på döden. Du sätter din tilltro till kroppen, ser dina medmänniskor som olika, bedömer omständigheter som bättre eller sämre och ser det som är utanför dig som mer eller mindre värdefullt. Gör detta och du väljer illusionen, i vilken ditt sinne aldrig finner frid. Men är det verkligen detta du vill ha?

Det glädjefulla är att ingenting av sanning förändras av dina tankar. Det som en gång är skapat i evigheten fullständigt och fullkomligt, kan varken göras om, förbättras eller förändras. För hur är det möjligt att göra om något som är evigt? Och varför skulle det finnas anledning att förbättra eller förändra något som redan är fullkomligt? Genom varseblivningen ser du det som du tror finns där, och du tror att det finns där eftersom du vill att det ska finnas där. Hela detta system av tankar bottnar i tron om att vi är separata individer utan någon som helst samhörighet. Detta är endast ett misstag i tanken om vem du är. Tro därför inte att du med dina tankar behöver göra något för din existens skull. Din existens är fastslagen, den är orubblig och kommer alltid att vara. Du i ditt varande är av evigheten och kroppen som du använder är av tiden. Förväxla inte dessa och sätt därför inte din tilltro till kroppen. Använd den istället som ett glädjefullt instrument och samspela med dina medmänniskor i harmoni utan tanke på olikheter. Välj den tanken och friden är din.

Är det inte dags att använda tanken ur det sunda förnuftets perspektiv? Är det inte dags att utesluta illusionens tro och ersätta den med sanningens tankar? Tro på vad du är, och dina tankar kommer att verka för dig på det sätt de är ämnade. Bli inte nedslagen om du under kortare eller längre stunder upplever negativa tankemönster. Eftersom du nu är medveten om din upplevelse är du också medveten om dina tankar. Och tankar som skapar disharmoni är inte tankar av dig, de är endast tankar av en synnerligen långt inlärd illusion om vem du är. Kommer negativa tankar, tillåt dem. Varken bekämpa eller tryck undan dem för då har du indirekt sagt till dig själv att de är verkliga. Och ingen illusion kan i sanning vara verklig, eller hur?

Sanna tankar måste därför vara de som skapar sinnesfrid, de som är i linje med dig och som berättar vem du är. Sanna tankar kan inte enbart vara för dig, de verkar för alla dina medmänniskor. Det som är för dig är för alla, eftersom vi alla är ett. Och bakom denna Etthet vilar den stora Tanken, den som alltid finns där för att ge oss den enda och sanna förståelse vi behöver. Det är i den Descartes slutsats får sitt slut, och det är i den början till det som alltid varit tar vid: Han tänker, alltså är jag!

Niklas Österberg
Mind Reminder

Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/