För några dagar sedan fick jag en mycket vacker påminnelse av min kära sambo. En påminnelse om vårt egentliga syfte, om varför vi är här och att vi aldrig vandrar ensamma. Det är stort och mycket, mycket vackert!
I am only here to be truly helpful.
I am here to represent Him who sent me.
I do not have to worry about what to say or what to do,
because He who sent me will direct me.
I will be healed as I let Him teach me to heal.
Önskar dig en underbar helg!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
fredag 23 april 2010
torsdag 22 april 2010
Hur får jag fridens liljor att blomma
Det är en sak i teorin, en annan i praktiken. Det är en sak att veta att jag ska vattna, en helt annan hur mycket och hur ofta jag ska vattna. Kommer fridens liljor att blomma eller kommer de att förbli osynliga? Min mormor sa ibland att jag hade både gröna fingrar och jord i byxfickan men jag kände aldrig att det riktigt slog rot i jeansen. Jag glömde nog att vattna.
Var inte orolig, detta är ingen grundkurs i botanik men väl några symboliska rader i hur jag praktiserar ett icke-dömande. Förståelsen för vad det innebär att inte döma är själva steget. Redan där har du sagt ja till din egen frihet. För du vill inte ha den känsla det innebär av att döma, då du vet att det enbart är en dom över dig själv. Och hur är det möjligt att fastställa en dom över något som är helt och fullständigt? Du är inte dina handlingar, dina handlingar visar enbart vem du tror att du är. Och det är en avsevärd skillnad. Icke-dömandet kommer däremot att leda dig till en djupare insikt och förståelse om din Identitet. En känsla av frid stegrar sig och då kan du inte missta dig på resultatet, ej heller på vem du i själva verket är.
Så hur går praktiserandet tillväga? Det fina är att fridens liljor ber dig endast om vatten. De ska inte jämföras med andra växter över huvud taget för de växer i samma takt som du häller icke-dömande droppar i dess jord. För varje droppe de får skjuter de steg för steg upp och varken tid eller rum kan hindra. Skulle du glömma att vattna någon gång kommer de mjukt att påminna dig. De skulle aldrig döma din glömska eftersom de just är fridens liljor.
Ibland händer det att vi befinner oss i situationer som gör det svårare för oss att inte döma. Sex år i Kriminalvården krävde en och annan vattenkanna. Inte för någon annan, enbart för mig själv. För det jag ser i någon är ju som bekant min egen projicerande bild. Det fanns dagar då jag inte tänkte på vatten alls, med resultat av att känslan blev lika följsam som en öken. Torrsprickor från topp till tå. Det fanns också dagar då vattenreserven var ordentligt påfylld. Tankar på historiska journaler blev då ganska ovidkommande, eller rättare sagt, de fanns inte i tanken. Av någon anledning var etiketter bortspolade och kvar blev något helt, något genuint. I dessa stunder behövdes inga vattendroppar, ögonvrån vittnade om det naturliga flödet.
När begreppen illusion och sanning används, är ovan rader ypperliga exempel. En illusion är en illusion enbart därför att medvetenheten om sanningen inte finns där just nu. Jag gör och agerar utifrån det jag är medveten om, utifrån det som jag tror är bäst för mig. Men i takt med att jag vattnar med icke-dömande droppar finns inte utrymme för illusorisk näring längre, enbart det sanna ges kraft. Och sanningen måste träda fram där illusionen sakta men säkert falnar.
I utmanande situationer finns kanske tanken om att vilja undvika illusionen för att söka sanningen. Titta då på den tanken igen och se vad den säger. Någonting som undviks måste ha gjorts verkligt för att kunna undvikas. Och sanningen är den att ingen illusion någonsin kan vara verklig, av den anledningen att den inte har någon verkan på din existens. Om utmaningen är permanent och upplevs för stark är det inget fel att träda ut ur formen som du verkar i. Jag gjorde själv valet att lämna Kriminalvården, förvisso inte av det skälet utan för att det var färdigvattnat just där. Bevattningen fortskrider ändå, för det är aldrig formen i sig som behöver sina droppar utan innehållet.
Kom ihåg att där ett problem ses där måste också lösningen finnas. Den finns aldrig utanför dig utan i dig. Anta denna insikt med lättsamhet och glädje för det är precis vad vattendropparna ger dig tillbaka. Och vad vet jag, kanske är du mer lyckosam än mig och får det att slå rot i byxfickan!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Var inte orolig, detta är ingen grundkurs i botanik men väl några symboliska rader i hur jag praktiserar ett icke-dömande. Förståelsen för vad det innebär att inte döma är själva steget. Redan där har du sagt ja till din egen frihet. För du vill inte ha den känsla det innebär av att döma, då du vet att det enbart är en dom över dig själv. Och hur är det möjligt att fastställa en dom över något som är helt och fullständigt? Du är inte dina handlingar, dina handlingar visar enbart vem du tror att du är. Och det är en avsevärd skillnad. Icke-dömandet kommer däremot att leda dig till en djupare insikt och förståelse om din Identitet. En känsla av frid stegrar sig och då kan du inte missta dig på resultatet, ej heller på vem du i själva verket är.
Så hur går praktiserandet tillväga? Det fina är att fridens liljor ber dig endast om vatten. De ska inte jämföras med andra växter över huvud taget för de växer i samma takt som du häller icke-dömande droppar i dess jord. För varje droppe de får skjuter de steg för steg upp och varken tid eller rum kan hindra. Skulle du glömma att vattna någon gång kommer de mjukt att påminna dig. De skulle aldrig döma din glömska eftersom de just är fridens liljor.
Ibland händer det att vi befinner oss i situationer som gör det svårare för oss att inte döma. Sex år i Kriminalvården krävde en och annan vattenkanna. Inte för någon annan, enbart för mig själv. För det jag ser i någon är ju som bekant min egen projicerande bild. Det fanns dagar då jag inte tänkte på vatten alls, med resultat av att känslan blev lika följsam som en öken. Torrsprickor från topp till tå. Det fanns också dagar då vattenreserven var ordentligt påfylld. Tankar på historiska journaler blev då ganska ovidkommande, eller rättare sagt, de fanns inte i tanken. Av någon anledning var etiketter bortspolade och kvar blev något helt, något genuint. I dessa stunder behövdes inga vattendroppar, ögonvrån vittnade om det naturliga flödet.
När begreppen illusion och sanning används, är ovan rader ypperliga exempel. En illusion är en illusion enbart därför att medvetenheten om sanningen inte finns där just nu. Jag gör och agerar utifrån det jag är medveten om, utifrån det som jag tror är bäst för mig. Men i takt med att jag vattnar med icke-dömande droppar finns inte utrymme för illusorisk näring längre, enbart det sanna ges kraft. Och sanningen måste träda fram där illusionen sakta men säkert falnar.
I utmanande situationer finns kanske tanken om att vilja undvika illusionen för att söka sanningen. Titta då på den tanken igen och se vad den säger. Någonting som undviks måste ha gjorts verkligt för att kunna undvikas. Och sanningen är den att ingen illusion någonsin kan vara verklig, av den anledningen att den inte har någon verkan på din existens. Om utmaningen är permanent och upplevs för stark är det inget fel att träda ut ur formen som du verkar i. Jag gjorde själv valet att lämna Kriminalvården, förvisso inte av det skälet utan för att det var färdigvattnat just där. Bevattningen fortskrider ändå, för det är aldrig formen i sig som behöver sina droppar utan innehållet.
Kom ihåg att där ett problem ses där måste också lösningen finnas. Den finns aldrig utanför dig utan i dig. Anta denna insikt med lättsamhet och glädje för det är precis vad vattendropparna ger dig tillbaka. Och vad vet jag, kanske är du mer lyckosam än mig och får det att slå rot i byxfickan!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
onsdag 21 april 2010
Hur lever den planlöse
Men hur lever du då Niklas? Klocklös? Almanackslös? Hur ska man kunna anpassa detta tankesätt till dagens samhälle? Frågorna är en respons på det tidigare inlägget ”Illusionen om tid” och är mer än väl berättigade. För hur är det möjligt att inte vara bunden av tid i en konstruktion som har tiden som sitt fundament? Går detta verkligen eller är även denna tanke en illusion?
Fram till jag var drygt 20 år firade jag varenda sommar på Åland. Ja, firade är faktiskt precis vad det var. Ett enda långt kalas bland skärgårdens alla öar. Spegelblankt vatten, krusigt vatten, stormigt vatten. Grått, blått, och grönt vatten. Jag formligen älskade att finnas omgiven av allt detta vatten, till och med när det var så kallt att den ädlaste del blev till miniatyr av sitt forna jag.
Att sitta på den lilla terrassen och blicka ut över skärgården var ingen dum idé. Tanken fick flöda, helt fritt utan kontroll och struktur. Den var inte bunden, även om det alltid är med min tillåtelse som den kan få en snara runt sin tankehals. Fötterna behövde inget fotbad, fotvården stod bergshällarna för utan större besvär. De låg ju bara där och filade i takt med att jag sprang på dem. Lika lite krävde huden sin omvårdnad då bräckt vatten och frisk luft fanns till hands i överflöd.
En silvergrå radio som länk till yttervärlden, gasol till frys och spis och sist men inte minst: ilman raikastaia på utedasset. Ett av få finska begrepp som stannade kvar minnet. Värdelöst vetande, men kanske fastnade det för sin funktion som luftrenare. Det fyllde ju sitt behov så att säga. Ett spartanskt leverne hur som helst. Enkelt i sin form men så berikat i sitt innehåll. Och i all denna enkelhet fanns ingen almanacka och klockan låg mestadels på garderobshyllan. Var det avsaknaden av dessa strukturella påhitt som fick den fria känslan att vara just fri? Var det kanske för att tanken på år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och till och med hundradels sekunder, fick vila en stund?
Åland var min symboliska plats för den fria känslan. En påminnelse om i vilken riktning vi kan gå, en påminnelse om att vår natur inte kan bindas eller delas upp i en mångfald av enheter. Du har din symbolik om du vill, och har du inte det spelar det ingen som helst roll. Den fria känslan finns där i vilket fall, den väntar alltid i sin stillhet tills du ger den din välsignelse.
I detta nu finns det ingen klocka på min arm. Det blir mycket lättare att skriva då, och det blir framför allt lättare i sinnet. Jag har en almanacka som i princip är obrukad, däremot ligger ett häfte bredvid mig med planerade punkter. Aha, så den planlöse har trots allt sina planeringar. Absolut! Men punkterna är betydligt färre än förr och de som finns där är inte fyllda med motstånd. Att göra utifrån ett måste, ett illusoriskt behov, innebär alltid ett motstånd. Minns att din natur är av frihet.
Vår Fader gav oss inte en resa fullt av göromål för att nå det himmelska där inga göromål längre finns. Det himmelska finns i dig och har så alltid funnits. Det är ditt tillstånd som träder fram i samma takt som dina planerade punkter suddas ut. Så varför inte ta de lätta stegen när du inser att de tunga endast var en bottenlös tro? Varför inte börja denna vandring redan nu, även i formen som kallas dagens samhälle?
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Fram till jag var drygt 20 år firade jag varenda sommar på Åland. Ja, firade är faktiskt precis vad det var. Ett enda långt kalas bland skärgårdens alla öar. Spegelblankt vatten, krusigt vatten, stormigt vatten. Grått, blått, och grönt vatten. Jag formligen älskade att finnas omgiven av allt detta vatten, till och med när det var så kallt att den ädlaste del blev till miniatyr av sitt forna jag.
Att sitta på den lilla terrassen och blicka ut över skärgården var ingen dum idé. Tanken fick flöda, helt fritt utan kontroll och struktur. Den var inte bunden, även om det alltid är med min tillåtelse som den kan få en snara runt sin tankehals. Fötterna behövde inget fotbad, fotvården stod bergshällarna för utan större besvär. De låg ju bara där och filade i takt med att jag sprang på dem. Lika lite krävde huden sin omvårdnad då bräckt vatten och frisk luft fanns till hands i överflöd.
En silvergrå radio som länk till yttervärlden, gasol till frys och spis och sist men inte minst: ilman raikastaia på utedasset. Ett av få finska begrepp som stannade kvar minnet. Värdelöst vetande, men kanske fastnade det för sin funktion som luftrenare. Det fyllde ju sitt behov så att säga. Ett spartanskt leverne hur som helst. Enkelt i sin form men så berikat i sitt innehåll. Och i all denna enkelhet fanns ingen almanacka och klockan låg mestadels på garderobshyllan. Var det avsaknaden av dessa strukturella påhitt som fick den fria känslan att vara just fri? Var det kanske för att tanken på år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och till och med hundradels sekunder, fick vila en stund?
Åland var min symboliska plats för den fria känslan. En påminnelse om i vilken riktning vi kan gå, en påminnelse om att vår natur inte kan bindas eller delas upp i en mångfald av enheter. Du har din symbolik om du vill, och har du inte det spelar det ingen som helst roll. Den fria känslan finns där i vilket fall, den väntar alltid i sin stillhet tills du ger den din välsignelse.
I detta nu finns det ingen klocka på min arm. Det blir mycket lättare att skriva då, och det blir framför allt lättare i sinnet. Jag har en almanacka som i princip är obrukad, däremot ligger ett häfte bredvid mig med planerade punkter. Aha, så den planlöse har trots allt sina planeringar. Absolut! Men punkterna är betydligt färre än förr och de som finns där är inte fyllda med motstånd. Att göra utifrån ett måste, ett illusoriskt behov, innebär alltid ett motstånd. Minns att din natur är av frihet.
Vår Fader gav oss inte en resa fullt av göromål för att nå det himmelska där inga göromål längre finns. Det himmelska finns i dig och har så alltid funnits. Det är ditt tillstånd som träder fram i samma takt som dina planerade punkter suddas ut. Så varför inte ta de lätta stegen när du inser att de tunga endast var en bottenlös tro? Varför inte börja denna vandring redan nu, även i formen som kallas dagens samhälle?
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
måndag 19 april 2010
Att verkligen hjälpa
Nyligen fick jag en fråga från en vän om hur man bäst hjälper en människa som har det svårt, eller som man själv tycker har det svårt? Är vår klassiska hjälp verkligen en hjälp?
I det här fallet handlade det om en person som börjat träna mer och samtidigt äta mindre. Detta var inte personens ”normala” mönster varpå oro väcktes och en mental räddningsinsats sattes igång. Lite senare visade sig dock att personen varken var utmärglad eller depressiv så räddningsinsatsen lades på is. Mycket bra! Till frågeställningen då om vad verkligen hjälp är? Det klassiska tänket kring att hjälpa är missförstått. Vi har missat vad själva orsaken är, vi utgår från att vi kan bedöma och vi har glömt att ingenting ligger utanför oss själva. Låt oss titta närmare på det här.
Orsaken till mitt tillstånd är alltid baserad på valda tankar. Om jag känner mig nere, arg, förtvivlad, orolig, stressad etcetera beror det på att jag har bedömt en situation eller relation i förhållande till något annat. Jag blir då offer för yttre omständigheter som jag har identifierat mig med. Och eftersom allt som är utanför mig är föränderligt, det ändras och försvinner med tiden, blir resan tuff. Det gäller allt i form, likaledes för kroppen även om den känns högst verklig.
Om det hypotetiskt skulle behövas hjälp i situationen ovan måste den vara sinnligt baserad. Att träna mer och äta mindre är enbart ett uttryck, det är den synbara effekten av de valda tankarna. Att försöka bota ett sådant handlingsmönster skulle inte hjälpa. Det skulle kunna se ut så, men bara för ett tag. Under ytan finns alltid orsaken kvar som kommer att ageras ut i annan form. Vi tror att vi lider brist på något och det är denna tro som behöver hjälp. Det illusoriska icke hela behöver ses som helt igen.
När vi nu vet att tankesystemet är i behov av nya fräscha solstrålar behöver vi inte ge näring till de dunklare tankegångarna. För allt som ges näring kommer att växa. Du kan se att det enbart var tankegångar som inte har något med din verkliga Identitet att göra. Göd därför inte något som inte har någon förankring, ge istället liv åt det livfulla. Är det någon gång vi kan tala om en separation så är det nu, att separera den illusoriska tankegången från den verkliga.
Genom att se det hela hos någon annan måste du att se det hos dig själv. Du kanske inte tänker så i ett första skede, men minns då att det du ser utanför dig är din egen bilds reflektion. Den tveklöst bästa hjälpen är att bedöma mindre och mindre och slutligen inte döma alls. När du inte längre ser skillnader utanför, kommer du heller inte att uppleva det innanför. Och om hjälp efterfrågas och viljan finns, var då hos din vän. Var det med ditt nyvunna fridfulla sinne, för det kommer att avspeglas då Tanken är en.
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
I det här fallet handlade det om en person som börjat träna mer och samtidigt äta mindre. Detta var inte personens ”normala” mönster varpå oro väcktes och en mental räddningsinsats sattes igång. Lite senare visade sig dock att personen varken var utmärglad eller depressiv så räddningsinsatsen lades på is. Mycket bra! Till frågeställningen då om vad verkligen hjälp är? Det klassiska tänket kring att hjälpa är missförstått. Vi har missat vad själva orsaken är, vi utgår från att vi kan bedöma och vi har glömt att ingenting ligger utanför oss själva. Låt oss titta närmare på det här.
Orsaken till mitt tillstånd är alltid baserad på valda tankar. Om jag känner mig nere, arg, förtvivlad, orolig, stressad etcetera beror det på att jag har bedömt en situation eller relation i förhållande till något annat. Jag blir då offer för yttre omständigheter som jag har identifierat mig med. Och eftersom allt som är utanför mig är föränderligt, det ändras och försvinner med tiden, blir resan tuff. Det gäller allt i form, likaledes för kroppen även om den känns högst verklig.
Om det hypotetiskt skulle behövas hjälp i situationen ovan måste den vara sinnligt baserad. Att träna mer och äta mindre är enbart ett uttryck, det är den synbara effekten av de valda tankarna. Att försöka bota ett sådant handlingsmönster skulle inte hjälpa. Det skulle kunna se ut så, men bara för ett tag. Under ytan finns alltid orsaken kvar som kommer att ageras ut i annan form. Vi tror att vi lider brist på något och det är denna tro som behöver hjälp. Det illusoriska icke hela behöver ses som helt igen.
När vi nu vet att tankesystemet är i behov av nya fräscha solstrålar behöver vi inte ge näring till de dunklare tankegångarna. För allt som ges näring kommer att växa. Du kan se att det enbart var tankegångar som inte har något med din verkliga Identitet att göra. Göd därför inte något som inte har någon förankring, ge istället liv åt det livfulla. Är det någon gång vi kan tala om en separation så är det nu, att separera den illusoriska tankegången från den verkliga.
Genom att se det hela hos någon annan måste du att se det hos dig själv. Du kanske inte tänker så i ett första skede, men minns då att det du ser utanför dig är din egen bilds reflektion. Den tveklöst bästa hjälpen är att bedöma mindre och mindre och slutligen inte döma alls. När du inte längre ser skillnader utanför, kommer du heller inte att uppleva det innanför. Och om hjälp efterfrågas och viljan finns, var då hos din vän. Var det med ditt nyvunna fridfulla sinne, för det kommer att avspeglas då Tanken är en.
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
torsdag 15 april 2010
Om att döma eller bedöma
Flera av frågeställningarna som kommer, oavsett vilken karaktär de har, grundas i ett bedömande eller dömande av något slag. Det görs en analys eller en konstruktion av det jag ser utanför mig. Och dessa görs utifrån vad jag ser i mig själv, min perception eller varseblivning om man så vill. Vi ser med andra ord skillnader i allt ögonen tar in och vi tror vårt seende är glasklart. Primärt är det inte seendet i sig som är det intressanta, utan tron som ligger bakom det jag ser. Och vem vet, kanske är det så att när tron kring vårt seende ifrågasätts ändras även själva seendet? Kanske är det så att vi närmar oss orsaken, och inte effekten som vi tidigare trodde var orsaken?
Nedan följer några rader som är hämtade ur En Kurs I Mirakler. Det står dig fritt att bedöma dess sanningshalt. Notera bara de sista raderna innan du gör det. Se det som en cliffhanger.
Dömande, liksom andra påfund genom vilka illusionernas värld upprätthålls, är totalt missförstådd av världen. Det förväxlas faktiskt med vishet, och ersätter sanningen. Så som världen använder begreppet, är en individ i stånd till att döma ”bra” eller att döma ”dåligt”, och hans utbildning syftar till att förstärka det förra och minimera det senare. Det råder emellertid en hel del förvirring i fråga om vad dessa kategorier innebär. Det som är att döma ”bra” för någon är att döma ”dåligt” för någon annan. Dessutom klassificerar till och med samma person samma handling så att den visar ett ”bra” dömande ena gången och ett ”dåligt” dömande en annan gång. Inte heller kan egentligen något konsekvent kriterium för hur man avgör vad dessa kategorier är. När som helst kan eleven vara oense med vad den som han anser är hans lärare säger om dem, och läraren själv kan mycket väl vara inkonsekvent i vad han tror. Att döma ”bra” innebär i detta sammanhang ingenting. Lika lite som att döma ”dåligt” gör det.
Det är nödvändigt dig att förstå, inte att du inte skall döma, utan att du inte kan. När du avstår från att döma, avstår du endast från det som han inte hade. Du ger upp en illusion; eller bättre sagt, du har en illusion av att ge upp. Du har faktiskt enbart blivit ärligare. När du förstår att det alltid varit omöjligt för dig att döma, försöker du inte längre att göra det. Detta är inte något offer. Tvärtom, du försätter sig själv i en situation där ett dömande genom dig snarare än av dig kan ske. Och detta dömande är varken ”bra” eller ”dåligt”. Det är det enda dömande som finns, och det finns bara ett: ”Guds Son är utan skuld, och synd existerar inte.”
Målet för denna lära, till skillnad från målet den här världen lär sig, är insikten att det är omöjligt att döma i vanlig bemärkelse. Detta är inte en åsikt utan ett faktum. För att kunna döma någonting rättvist skulle man vara tvungen att vara till fullo medveten om ett ofattbart stort antal ting; förgångna, nuvarande och kommande. Man skulle vara tvungen att på förhand förstå alla verkningar av sitt dömande på allt och alla som på något sätt har med dem att göra. Och man skulle vara tvungen att vara säker på att det inte finns någon förvrängning i ens varseblivning, så att dömandet skulle vara helt rättvist mot alla det berör nu och i framtiden. Vem är i stånd till detta? Vem skulle själv kunna göra anspråk på detta förutom i storstilade fantasier?
Kom ihåg hur många gånger du trodde att du kände alla de ”fakta” du behövde för att kunna döma, och hur fel du hade! Finns det någon som inte har gjort denna erfarenhet? Har du en aning om hur många gånger du bara trodde att du hade rätt, utan att någonsin inse att du hade fel? Varför skulle du välja en sådan godtycklig grund för att fatta beslut? Vishet är inte att döma; det är att låta bli att döma. Döm således bara en gång till. Så här: Det finns Någon med dig Vars dömande är fullkomligt. Han känner alla de fakta; de förgångna, nuvarande och kommande. Han känner alla de verkningar som Hans dömande har på allt och alla som på något sätt är inblandade. Och han är helt rättvis mot alla, för det finns ingen förvrängning i hans varseblivning.
Upphör därför med att döma, inte med saknad utan med en suck av tacksamhet. Nu är du befriad från en börda som var så tung att du bara kunde vackla och falla under den. Och allt var en illusion. Ingenting annat. Nu kan du resa dig upp befriad från din börda, och vandra vidare med lätta steg. Men det är inte bara detta som är till nytta för dig. Din känsla av bekymmer är borta, för du har inget. Du har givit bort det tillsammans med dömandet. Du gav dig själv till Honom Vars dömande du nu har valt att lita på, istället för på sitt eget. Nu begår du inga misstag. Din Vägledare är säker. Och dit du kom för att döma, kommer du nu för att välsigna. Där du nu skrattar, dit brukade du komma för att gråta.
Det är inte svårt att låta bli att döma. Men det är förvisso svårt att försöka hålla fast vid det. Du upphör med det med glädje i samma ögonblick som du inser dess pris. All fulhet du ser omkring sig är resultatet av det. All smärta du ser är dess följd. All ensamhet och känsla av förlust; av tidens gång och växande hopplöshet; tröstlös förtvivlan och rädsla för döden; allt detta har kommit av det. Och nu vet du att allt detta inte behöver finnas. Inte något är sant. För du har gett upp deras orsak, och de som aldrig var annat än verkningarna av dina felaktiga val, har lämnat dig. Detta kommer att skänka dig frid. Kan det vara svårt att önska endast detta?
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Nedan följer några rader som är hämtade ur En Kurs I Mirakler. Det står dig fritt att bedöma dess sanningshalt. Notera bara de sista raderna innan du gör det. Se det som en cliffhanger.
Dömande, liksom andra påfund genom vilka illusionernas värld upprätthålls, är totalt missförstådd av världen. Det förväxlas faktiskt med vishet, och ersätter sanningen. Så som världen använder begreppet, är en individ i stånd till att döma ”bra” eller att döma ”dåligt”, och hans utbildning syftar till att förstärka det förra och minimera det senare. Det råder emellertid en hel del förvirring i fråga om vad dessa kategorier innebär. Det som är att döma ”bra” för någon är att döma ”dåligt” för någon annan. Dessutom klassificerar till och med samma person samma handling så att den visar ett ”bra” dömande ena gången och ett ”dåligt” dömande en annan gång. Inte heller kan egentligen något konsekvent kriterium för hur man avgör vad dessa kategorier är. När som helst kan eleven vara oense med vad den som han anser är hans lärare säger om dem, och läraren själv kan mycket väl vara inkonsekvent i vad han tror. Att döma ”bra” innebär i detta sammanhang ingenting. Lika lite som att döma ”dåligt” gör det.
Det är nödvändigt dig att förstå, inte att du inte skall döma, utan att du inte kan. När du avstår från att döma, avstår du endast från det som han inte hade. Du ger upp en illusion; eller bättre sagt, du har en illusion av att ge upp. Du har faktiskt enbart blivit ärligare. När du förstår att det alltid varit omöjligt för dig att döma, försöker du inte längre att göra det. Detta är inte något offer. Tvärtom, du försätter sig själv i en situation där ett dömande genom dig snarare än av dig kan ske. Och detta dömande är varken ”bra” eller ”dåligt”. Det är det enda dömande som finns, och det finns bara ett: ”Guds Son är utan skuld, och synd existerar inte.”
Målet för denna lära, till skillnad från målet den här världen lär sig, är insikten att det är omöjligt att döma i vanlig bemärkelse. Detta är inte en åsikt utan ett faktum. För att kunna döma någonting rättvist skulle man vara tvungen att vara till fullo medveten om ett ofattbart stort antal ting; förgångna, nuvarande och kommande. Man skulle vara tvungen att på förhand förstå alla verkningar av sitt dömande på allt och alla som på något sätt har med dem att göra. Och man skulle vara tvungen att vara säker på att det inte finns någon förvrängning i ens varseblivning, så att dömandet skulle vara helt rättvist mot alla det berör nu och i framtiden. Vem är i stånd till detta? Vem skulle själv kunna göra anspråk på detta förutom i storstilade fantasier?
Kom ihåg hur många gånger du trodde att du kände alla de ”fakta” du behövde för att kunna döma, och hur fel du hade! Finns det någon som inte har gjort denna erfarenhet? Har du en aning om hur många gånger du bara trodde att du hade rätt, utan att någonsin inse att du hade fel? Varför skulle du välja en sådan godtycklig grund för att fatta beslut? Vishet är inte att döma; det är att låta bli att döma. Döm således bara en gång till. Så här: Det finns Någon med dig Vars dömande är fullkomligt. Han känner alla de fakta; de förgångna, nuvarande och kommande. Han känner alla de verkningar som Hans dömande har på allt och alla som på något sätt är inblandade. Och han är helt rättvis mot alla, för det finns ingen förvrängning i hans varseblivning.
Upphör därför med att döma, inte med saknad utan med en suck av tacksamhet. Nu är du befriad från en börda som var så tung att du bara kunde vackla och falla under den. Och allt var en illusion. Ingenting annat. Nu kan du resa dig upp befriad från din börda, och vandra vidare med lätta steg. Men det är inte bara detta som är till nytta för dig. Din känsla av bekymmer är borta, för du har inget. Du har givit bort det tillsammans med dömandet. Du gav dig själv till Honom Vars dömande du nu har valt att lita på, istället för på sitt eget. Nu begår du inga misstag. Din Vägledare är säker. Och dit du kom för att döma, kommer du nu för att välsigna. Där du nu skrattar, dit brukade du komma för att gråta.
Det är inte svårt att låta bli att döma. Men det är förvisso svårt att försöka hålla fast vid det. Du upphör med det med glädje i samma ögonblick som du inser dess pris. All fulhet du ser omkring sig är resultatet av det. All smärta du ser är dess följd. All ensamhet och känsla av förlust; av tidens gång och växande hopplöshet; tröstlös förtvivlan och rädsla för döden; allt detta har kommit av det. Och nu vet du att allt detta inte behöver finnas. Inte något är sant. För du har gett upp deras orsak, och de som aldrig var annat än verkningarna av dina felaktiga val, har lämnat dig. Detta kommer att skänka dig frid. Kan det vara svårt att önska endast detta?
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
fredag 9 april 2010
Fredagsinspiration
Varför inte ta en liten paus innan det är dags att vandra hem inför helgen. Vi skulle kunna kalla det för en inre inspirerande fredagspaus. Ja, du får självfallet titta in här och låta dig inspireras oavsett dag. Det råkade bara vara fredag just idag.
Det första avsnitttet är ett underbart framförande av Elisabeth Gilbert då hon talar om kreativitet. Det fick åtminstone undertecknad att fälla en och annan glädjens tår. Här hittar du henne: http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_on_genius.html
Det andra avsnittet skulle vi kunna kalla för ett skönt musicerande recept för skenande tankar. Och skulle de inte skena är det lika skönt ändå. Håll tillgodo:
http://www.youtube.com/watch?v=K93aPRE5-jo&feature=related
En riktigt trevlig helg!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Det första avsnitttet är ett underbart framförande av Elisabeth Gilbert då hon talar om kreativitet. Det fick åtminstone undertecknad att fälla en och annan glädjens tår. Här hittar du henne: http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_on_genius.html
Det andra avsnittet skulle vi kunna kalla för ett skönt musicerande recept för skenande tankar. Och skulle de inte skena är det lika skönt ändå. Håll tillgodo:
http://www.youtube.com/watch?v=K93aPRE5-jo&feature=related
En riktigt trevlig helg!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
torsdag 8 april 2010
Förklarande begrepp - del 2
Varseblivning
Varseblivning är kort och gott det du blir varse om, alla de intryck du får genom din perception. Vi ser det vi ser, hör det vi hör och känner det vi känner. Vi tror också att det som ligger utanför oss är själva orsaken till vad vi upplever. Med andra ord bollas vi runt i ett ibland känslomässigt kaos beroende på om slumpen vill oss väl eller inte. Oftast tar vi för givet att det är så här det är och ska vara, utan att egentligen reflektera närmare över det. Här är det dags att ta en stor timeout!
I själva verket är det raka motsatsen. Vi har vänt in och ut på bilden och det är hög tid att vända den tillbaka. För orsaken till det du upplever är i dig, då du bara kan uppfatta din omvärld utifrån vad du är medveten om. Hur skulle du kunna uppleva något som du inte ens är medveten om existerar? För att belysa det närmare kan vi se det så här: det du tror på är det du gör, och det du gör är det du kommer att se som du därför tror på. Denna spinnande process har vi återupprepat gång efter gång efter gång efter gång. Den gamla TV-serien Dallas framstår som en ynka daggdroppe i Nilen i jämförelse.
Detta lilla scenario ovan är så kallad falskt varseblivning eftersom perceptionen är subjektiv. Och en sanning, vilken i sin natur är enkel och fullständigt konsekvent, kan inte vara subjektiv med all den komplexitet den medför. När du inser att orsaken ligger i dig själv till allt du upplever, har du öppnat upp dörrarna rejält. Helt plötsligt har du nu möjligheten att faktiskt börja ifrågasätta din tankestruktur som du, liksom jag, har trott på under mycket lång tid. När du nu inser att en fast grund inte kan byggas på en föränderlig subjektiv struktur kan du börja bygga om på nytt. För genom att släppa föreställningarna om att någonting utanför dig kan påverka din inre upplevelse, förutom om du väljer så, måste ett annat seende ta vid. Den sanna varseblivningen. Du lyfter inte längre på stenarna på marken, du reser dig upp istället upp och får ett nytt perspektiv. Här är ingången till en känsla av växande frihet. Varmt välkommen!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Varseblivning är kort och gott det du blir varse om, alla de intryck du får genom din perception. Vi ser det vi ser, hör det vi hör och känner det vi känner. Vi tror också att det som ligger utanför oss är själva orsaken till vad vi upplever. Med andra ord bollas vi runt i ett ibland känslomässigt kaos beroende på om slumpen vill oss väl eller inte. Oftast tar vi för givet att det är så här det är och ska vara, utan att egentligen reflektera närmare över det. Här är det dags att ta en stor timeout!
I själva verket är det raka motsatsen. Vi har vänt in och ut på bilden och det är hög tid att vända den tillbaka. För orsaken till det du upplever är i dig, då du bara kan uppfatta din omvärld utifrån vad du är medveten om. Hur skulle du kunna uppleva något som du inte ens är medveten om existerar? För att belysa det närmare kan vi se det så här: det du tror på är det du gör, och det du gör är det du kommer att se som du därför tror på. Denna spinnande process har vi återupprepat gång efter gång efter gång efter gång. Den gamla TV-serien Dallas framstår som en ynka daggdroppe i Nilen i jämförelse.
Detta lilla scenario ovan är så kallad falskt varseblivning eftersom perceptionen är subjektiv. Och en sanning, vilken i sin natur är enkel och fullständigt konsekvent, kan inte vara subjektiv med all den komplexitet den medför. När du inser att orsaken ligger i dig själv till allt du upplever, har du öppnat upp dörrarna rejält. Helt plötsligt har du nu möjligheten att faktiskt börja ifrågasätta din tankestruktur som du, liksom jag, har trott på under mycket lång tid. När du nu inser att en fast grund inte kan byggas på en föränderlig subjektiv struktur kan du börja bygga om på nytt. För genom att släppa föreställningarna om att någonting utanför dig kan påverka din inre upplevelse, förutom om du väljer så, måste ett annat seende ta vid. Den sanna varseblivningen. Du lyfter inte längre på stenarna på marken, du reser dig upp istället upp och får ett nytt perspektiv. Här är ingången till en känsla av växande frihet. Varmt välkommen!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Förklarande begrepp - del 1
Det kan vara på sin plats att ge lite närmare förklaring på vissa frekventa begrepp. Vi är ganska duktiga på att sätta etiketter på det vi uppfattar runt oss, så även med orden. Och ur ett historiskt perspektiv har flera av begreppen nedan fått en minst sagt märklig innebörd, fyllda med värderingar utifrån egna intressen och perspektiv. Faktiskt en hel del komik med en gnutta perspektiv. Anledningen till att jag trots allt använder dem är att de initialt hade en annan innebörd än vad de idag har, de förekommer i En Kurs I Mirakler som ligger mig varmt om hjärtat och jag känner mig helt enkelt bekväm med dem. För ett öppnare sinne och lättare förståelse får du gärna tömma bägaren med föreställningar kring begreppen. Det funkade för mig.
Gud
Gud är varken en han eller hon, den eller det. Och han eller hon, den eller det förekommer inte vid en speciell plats vid en specifik tid. Gud är Skaparen av det eviga livet, ur intet och i alltet. Gud är Tanken och Ettheten som är. Gud är upplevelsen av den oändliga friden, glädjen och kärleken.
Många vackra ord med en innebörd som ibland kan kännas väldigt avlägsen. Jag kan kanske köpa teorin men var i hela friden blev upplevelsen av? Jag känner ju inte det! Tro mig, den rösten har ekat även i mitt huvud. Och det finns ingen möjlighet att jag med mitt intellekt kan förstå vad Gud i sin fullkomlighet är. Det skulle bara vara att återigen försöka göra ett koncept och därmed gå miste om upplevelsen som ligger vida bortom intellektets ramar. Dock så har en inre känsla förändrats allt eftersom, en mycket större portion av glädje och fridfullhet har infunnit sig. Och upplevelsen av det gör att jag tveklöst vill fortsätta vandringen. Så låt oss inte göra det så dramatiskt och stort, utan behålla tanken om att Gud är något fantastiskt, kärleksfullt som vi alla är del av. Det räcker mer än väl.
Jesus
Jesus, Jeshua, Joshua eller Y´shua som egentligen var hans hebreiska namn. Namnen är många men som i sig inte har någon som helst betydelse, lika lite titeln Mästare som han ofta tilldelades. Jesus förstod att namnen bara var ett hopplock av bokstäver som inte hade något med hans egentliga Identitet att göra. Han såg och upplevde samma Identitet i alla, och att då titulera sig som Mästare skulle lätt kunna missuppfattas som någon som stod över andra. Han var inte intresserad av en piedestal, snarare visa på att den aldrig funnits.
Han var i sanning en budbärare, och är så fortfarande, med ett budskap för alla. Inte som den enda sonen utan med förkunnandet om att vi alla är Sonen. Att vi är skapelsen av Skaparen, att vår sanna natur inte har något med kroppen att göra utan med det liv som uppehåller den. Han överkom världen genom insikten om att den är en illusion, han såg att denna värld bara är en projicerande bild av ett tudelat sinne med övertygelse om separation. Och det är endast denna övertygelse som behöver synas, något som du kan göra precis vilken stund du vill. ”You can´t change the world, but you can change your mind about it.”
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Gud
Gud är varken en han eller hon, den eller det. Och han eller hon, den eller det förekommer inte vid en speciell plats vid en specifik tid. Gud är Skaparen av det eviga livet, ur intet och i alltet. Gud är Tanken och Ettheten som är. Gud är upplevelsen av den oändliga friden, glädjen och kärleken.
Många vackra ord med en innebörd som ibland kan kännas väldigt avlägsen. Jag kan kanske köpa teorin men var i hela friden blev upplevelsen av? Jag känner ju inte det! Tro mig, den rösten har ekat även i mitt huvud. Och det finns ingen möjlighet att jag med mitt intellekt kan förstå vad Gud i sin fullkomlighet är. Det skulle bara vara att återigen försöka göra ett koncept och därmed gå miste om upplevelsen som ligger vida bortom intellektets ramar. Dock så har en inre känsla förändrats allt eftersom, en mycket större portion av glädje och fridfullhet har infunnit sig. Och upplevelsen av det gör att jag tveklöst vill fortsätta vandringen. Så låt oss inte göra det så dramatiskt och stort, utan behålla tanken om att Gud är något fantastiskt, kärleksfullt som vi alla är del av. Det räcker mer än väl.
Jesus
Jesus, Jeshua, Joshua eller Y´shua som egentligen var hans hebreiska namn. Namnen är många men som i sig inte har någon som helst betydelse, lika lite titeln Mästare som han ofta tilldelades. Jesus förstod att namnen bara var ett hopplock av bokstäver som inte hade något med hans egentliga Identitet att göra. Han såg och upplevde samma Identitet i alla, och att då titulera sig som Mästare skulle lätt kunna missuppfattas som någon som stod över andra. Han var inte intresserad av en piedestal, snarare visa på att den aldrig funnits.
Han var i sanning en budbärare, och är så fortfarande, med ett budskap för alla. Inte som den enda sonen utan med förkunnandet om att vi alla är Sonen. Att vi är skapelsen av Skaparen, att vår sanna natur inte har något med kroppen att göra utan med det liv som uppehåller den. Han överkom världen genom insikten om att den är en illusion, han såg att denna värld bara är en projicerande bild av ett tudelat sinne med övertygelse om separation. Och det är endast denna övertygelse som behöver synas, något som du kan göra precis vilken stund du vill. ”You can´t change the world, but you can change your mind about it.”
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
torsdag 1 april 2010
Glad Påsk
Nu är det dags för kycklingar, ägg, fjäderklätt ris, mat och dryck, en och annan skopa lösgodis och förhoppningsvis goda sammankomster. Det är även en kyrkans högtid där minnet av mannen från Nasareth spelar upp blandade känslor. Hågkomsten av Jesus Kristus.
Jesus dog på korset och han gjorde det för våra synder, sägs det. Jesus egna ord på korset var: Fader, förlåt dem deras synder ty de vet icke vad de gör. Är innebörden den samma i meningarna? Vad är synd och hur är det möjligt att den fortfarande finns om den blev förlåten? Och vad innebär det att förlåta?
Efter tre dagar stod Jesus upp - Uppståndelsen. Vad innebar den och vad var det Jesus visade? Och om något hände i tiden hur är det då möjligt att tala om evigheten? Födelse och död, början och slut kontra något som alltid varar. Hur går det ihop? Har möjligtvis benämningen Kristus någon betydelse i sammanhanget?
Så vad är det vi minns, vad vill denna tid berätta? Vad berättar den för dig? Säger den dig något alls? Dela gärna dina tankar, för endast genom att belysa och beröra kan vi komma samman i förståelse och glädje.
En riktigt varm och Glad Påsk!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Jesus dog på korset och han gjorde det för våra synder, sägs det. Jesus egna ord på korset var: Fader, förlåt dem deras synder ty de vet icke vad de gör. Är innebörden den samma i meningarna? Vad är synd och hur är det möjligt att den fortfarande finns om den blev förlåten? Och vad innebär det att förlåta?
Efter tre dagar stod Jesus upp - Uppståndelsen. Vad innebar den och vad var det Jesus visade? Och om något hände i tiden hur är det då möjligt att tala om evigheten? Födelse och död, början och slut kontra något som alltid varar. Hur går det ihop? Har möjligtvis benämningen Kristus någon betydelse i sammanhanget?
Så vad är det vi minns, vad vill denna tid berätta? Vad berättar den för dig? Säger den dig något alls? Dela gärna dina tankar, för endast genom att belysa och beröra kan vi komma samman i förståelse och glädje.
En riktigt varm och Glad Påsk!
Niklas Österberg
Mind Reminder
Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
