Hur lever den planlöse

Men hur lever du då Niklas? Klocklös? Almanackslös? Hur ska man kunna anpassa detta tankesätt till dagens samhälle? Frågorna är en respons på det tidigare inlägget ”Illusionen om tid” och är mer än väl berättigade. För hur är det möjligt att inte vara bunden av tid i en konstruktion som har tiden som sitt fundament? Går detta verkligen eller är även denna tanke en illusion?

Fram till jag var drygt 20 år firade jag varenda sommar på Åland. Ja, firade är faktiskt precis vad det var. Ett enda långt kalas bland skärgårdens alla öar. Spegelblankt vatten, krusigt vatten, stormigt vatten. Grått, blått, och grönt vatten. Jag formligen älskade att finnas omgiven av allt detta vatten, till och med när det var så kallt att den ädlaste del blev till miniatyr av sitt forna jag.

Att sitta på den lilla terrassen och blicka ut över skärgården var ingen dum idé. Tanken fick flöda, helt fritt utan kontroll och struktur. Den var inte bunden, även om det alltid är med min tillåtelse som den kan få en snara runt sin tankehals. Fötterna behövde inget fotbad, fotvården stod bergshällarna för utan större besvär. De låg ju bara där och filade i takt med att jag sprang på dem. Lika lite krävde huden sin omvårdnad då bräckt vatten och frisk luft fanns till hands i överflöd.

En silvergrå radio som länk till yttervärlden, gasol till frys och spis och sist men inte minst: ilman raikastaia på utedasset. Ett av få finska begrepp som stannade kvar minnet. Värdelöst vetande, men kanske fastnade det för sin funktion som luftrenare. Det fyllde ju sitt behov så att säga. Ett spartanskt leverne hur som helst. Enkelt i sin form men så berikat i sitt innehåll. Och i all denna enkelhet fanns ingen almanacka och klockan låg mestadels på garderobshyllan. Var det avsaknaden av dessa strukturella påhitt som fick den fria känslan att vara just fri? Var det kanske för att tanken på år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och till och med hundradels sekunder, fick vila en stund?

Åland var min symboliska plats för den fria känslan. En påminnelse om i vilken riktning vi kan gå, en påminnelse om att vår natur inte kan bindas eller delas upp i en mångfald av enheter. Du har din symbolik om du vill, och har du inte det spelar det ingen som helst roll. Den fria känslan finns där i vilket fall, den väntar alltid i sin stillhet tills du ger den din välsignelse.

I detta nu finns det ingen klocka på min arm. Det blir mycket lättare att skriva då, och det blir framför allt lättare i sinnet. Jag har en almanacka som i princip är obrukad, däremot ligger ett häfte bredvid mig med planerade punkter. Aha, så den planlöse har trots allt sina planeringar. Absolut! Men punkterna är betydligt färre än förr och de som finns där är inte fyllda med motstånd. Att göra utifrån ett måste, ett illusoriskt behov, innebär alltid ett motstånd. Minns att din natur är av frihet.

Vår Fader gav oss inte en resa fullt av göromål för att nå det himmelska där inga göromål längre finns. Det himmelska finns i dig och har så alltid funnits. Det är ditt tillstånd som träder fram i samma takt som dina planerade punkter suddas ut. Så varför inte ta de lätta stegen när du inser att de tunga endast var en bottenlös tro? Varför inte börja denna vandring redan nu, även i formen som kallas dagens samhälle?

Niklas Österberg
Mind Reminder

Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/