Om att döma eller bedöma

Flera av frågeställningarna som kommer, oavsett vilken karaktär de har, grundas i ett bedömande eller dömande av något slag. Det görs en analys eller en konstruktion av det jag ser utanför mig. Och dessa görs utifrån vad jag ser i mig själv, min perception eller varseblivning om man så vill. Vi ser med andra ord skillnader i allt ögonen tar in och vi tror vårt seende är glasklart. Primärt är det inte seendet i sig som är det intressanta, utan tron som ligger bakom det jag ser. Och vem vet, kanske är det så att när tron kring vårt seende ifrågasätts ändras även själva seendet? Kanske är det så att vi närmar oss orsaken, och inte effekten som vi tidigare trodde var orsaken?

Nedan följer några rader som är hämtade ur En Kurs I Mirakler. Det står dig fritt att bedöma dess sanningshalt. Notera bara de sista raderna innan du gör det. Se det som en cliffhanger.

Dömande, liksom andra påfund genom vilka illusionernas värld upprätthålls, är totalt missförstådd av världen. Det förväxlas faktiskt med vishet, och ersätter sanningen. Så som världen använder begreppet, är en individ i stånd till att döma ”bra” eller att döma ”dåligt”, och hans utbildning syftar till att förstärka det förra och minimera det senare. Det råder emellertid en hel del förvirring i fråga om vad dessa kategorier innebär. Det som är att döma ”bra” för någon är att döma ”dåligt” för någon annan. Dessutom klassificerar till och med samma person samma handling så att den visar ett ”bra” dömande ena gången och ett ”dåligt” dömande en annan gång. Inte heller kan egentligen något konsekvent kriterium för hur man avgör vad dessa kategorier är. När som helst kan eleven vara oense med vad den som han anser är hans lärare säger om dem, och läraren själv kan mycket väl vara inkonsekvent i vad han tror. Att döma ”bra” innebär i detta sammanhang ingenting. Lika lite som att döma ”dåligt” gör det.

Det är nödvändigt dig att förstå, inte att du inte skall döma, utan att du inte kan. När du avstår från att döma, avstår du endast från det som han inte hade. Du ger upp en illusion; eller bättre sagt, du har en illusion av att ge upp. Du har faktiskt enbart blivit ärligare. När du förstår att det alltid varit omöjligt för dig att döma, försöker du inte längre att göra det. Detta är inte något offer. Tvärtom, du försätter sig själv i en situation där ett dömande genom dig snarare än av dig kan ske. Och detta dömande är varken ”bra” eller ”dåligt”. Det är det enda dömande som finns, och det finns bara ett: ”Guds Son är utan skuld, och synd existerar inte.”

Målet för denna lära, till skillnad från målet den här världen lär sig, är insikten att det är omöjligt att döma i vanlig bemärkelse. Detta är inte en åsikt utan ett faktum. För att kunna döma någonting rättvist skulle man vara tvungen att vara till fullo medveten om ett ofattbart stort antal ting; förgångna, nuvarande och kommande. Man skulle vara tvungen att på förhand förstå alla verkningar av sitt dömande på allt och alla som på något sätt har med dem att göra. Och man skulle vara tvungen att vara säker på att det inte finns någon förvrängning i ens varseblivning, så att dömandet skulle vara helt rättvist mot alla det berör nu och i framtiden. Vem är i stånd till detta? Vem skulle själv kunna göra anspråk på detta förutom i storstilade fantasier?

Kom ihåg hur många gånger du trodde att du kände alla de ”fakta” du behövde för att kunna döma, och hur fel du hade! Finns det någon som inte har gjort denna erfarenhet? Har du en aning om hur många gånger du bara trodde att du hade rätt, utan att någonsin inse att du hade fel? Varför skulle du välja en sådan godtycklig grund för att fatta beslut? Vishet är inte att döma; det är att låta bli att döma. Döm således bara en gång till. Så här: Det finns Någon med dig Vars dömande är fullkomligt. Han känner alla de fakta; de förgångna, nuvarande och kommande. Han känner alla de verkningar som Hans dömande har på allt och alla som på något sätt är inblandade. Och han är helt rättvis mot alla, för det finns ingen förvrängning i hans varseblivning.

Upphör därför med att döma, inte med saknad utan med en suck av tacksamhet. Nu är du befriad från en börda som var så tung att du bara kunde vackla och falla under den. Och allt var en illusion. Ingenting annat. Nu kan du resa dig upp befriad från din börda, och vandra vidare med lätta steg. Men det är inte bara detta som är till nytta för dig. Din känsla av bekymmer är borta, för du har inget. Du har givit bort det tillsammans med dömandet. Du gav dig själv till Honom Vars dömande du nu har valt att lita på, istället för på sitt eget. Nu begår du inga misstag. Din Vägledare är säker. Och dit du kom för att döma, kommer du nu för att välsigna. Där du nu skrattar, dit brukade du komma för att gråta.

Det är inte svårt att låta bli att döma. Men det är förvisso svårt att försöka hålla fast vid det. Du upphör med det med glädje i samma ögonblick som du inser dess pris. All fulhet du ser omkring sig är resultatet av det. All smärta du ser är dess följd. All ensamhet och känsla av förlust; av tidens gång och växande hopplöshet; tröstlös förtvivlan och rädsla för döden; allt detta har kommit av det. Och nu vet du att allt detta inte behöver finnas. Inte något är sant. För du har gett upp deras orsak, och de som aldrig var annat än verkningarna av dina felaktiga val, har lämnat dig. Detta kommer att skänka dig frid. Kan det vara svårt att önska endast detta?

Niklas Österberg
Mind Reminder

Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/