Hur får jag fridens liljor att blomma

Det är en sak i teorin, en annan i praktiken. Det är en sak att veta att jag ska vattna, en helt annan hur mycket och hur ofta jag ska vattna. Kommer fridens liljor att blomma eller kommer de att förbli osynliga? Min mormor sa ibland att jag hade både gröna fingrar och jord i byxfickan men jag kände aldrig att det riktigt slog rot i jeansen. Jag glömde nog att vattna.

Var inte orolig, detta är ingen grundkurs i botanik men väl några symboliska rader i hur jag praktiserar ett icke-dömande. Förståelsen för vad det innebär att inte döma är själva steget. Redan där har du sagt ja till din egen frihet. För du vill inte ha den känsla det innebär av att döma, då du vet att det enbart är en dom över dig själv. Och hur är det möjligt att fastställa en dom över något som är helt och fullständigt? Du är inte dina handlingar, dina handlingar visar enbart vem du tror att du är. Och det är en avsevärd skillnad. Icke-dömandet kommer däremot att leda dig till en djupare insikt och förståelse om din Identitet. En känsla av frid stegrar sig och då kan du inte missta dig på resultatet, ej heller på vem du i själva verket är.

Så hur går praktiserandet tillväga? Det fina är att fridens liljor ber dig endast om vatten. De ska inte jämföras med andra växter över huvud taget för de växer i samma takt som du häller icke-dömande droppar i dess jord. För varje droppe de får skjuter de steg för steg upp och varken tid eller rum kan hindra. Skulle du glömma att vattna någon gång kommer de mjukt att påminna dig. De skulle aldrig döma din glömska eftersom de just är fridens liljor.

Ibland händer det att vi befinner oss i situationer som gör det svårare för oss att inte döma. Sex år i Kriminalvården krävde en och annan vattenkanna. Inte för någon annan, enbart för mig själv. För det jag ser i någon är ju som bekant min egen projicerande bild. Det fanns dagar då jag inte tänkte på vatten alls, med resultat av att känslan blev lika följsam som en öken. Torrsprickor från topp till tå. Det fanns också dagar då vattenreserven var ordentligt påfylld. Tankar på historiska journaler blev då ganska ovidkommande, eller rättare sagt, de fanns inte i tanken. Av någon anledning var etiketter bortspolade och kvar blev något helt, något genuint. I dessa stunder behövdes inga vattendroppar, ögonvrån vittnade om det naturliga flödet.

När begreppen illusion och sanning används, är ovan rader ypperliga exempel. En illusion är en illusion enbart därför att medvetenheten om sanningen inte finns där just nu. Jag gör och agerar utifrån det jag är medveten om, utifrån det som jag tror är bäst för mig. Men i takt med att jag vattnar med icke-dömande droppar finns inte utrymme för illusorisk näring längre, enbart det sanna ges kraft. Och sanningen måste träda fram där illusionen sakta men säkert falnar.

I utmanande situationer finns kanske tanken om att vilja undvika illusionen för att söka sanningen. Titta då på den tanken igen och se vad den säger. Någonting som undviks måste ha gjorts verkligt för att kunna undvikas. Och sanningen är den att ingen illusion någonsin kan vara verklig, av den anledningen att den inte har någon verkan på din existens. Om utmaningen är permanent och upplevs för stark är det inget fel att träda ut ur formen som du verkar i. Jag gjorde själv valet att lämna Kriminalvården, förvisso inte av det skälet utan för att det var färdigvattnat just där. Bevattningen fortskrider ändå, för det är aldrig formen i sig som behöver sina droppar utan innehållet.

Kom ihåg att där ett problem ses där måste också lösningen finnas. Den finns aldrig utanför dig utan i dig. Anta denna insikt med lättsamhet och glädje för det är precis vad vattendropparna ger dig tillbaka. Och vad vet jag, kanske är du mer lyckosam än mig och får det att slå rot i byxfickan!

Niklas Österberg
Mind Reminder

Tel: 0768-566 777
E-post: niklas@mindreminder.se
Hemsida: http://www.mindreminder.se/